Doris & Ebba

Trots att det idag är tre år sedan min lilla Alma försvann så gör det fortfarande så ont. Jag trodde inte att det fanns så mycket tårar, men det finns det och de tar aldrig slut...

Det gör så ont inom mig när jag tänker på henne.

Idag när jag var ute med Ebba så lyste solen så mjukt som den bara gör en kall och klar januaridag. Solen lyste på Ebbas päls och det var precis som dagen för tre år sedan. En dag som jag aldrig kommer att glömma eller förstå.

Jag önskar att klockan gick att vrida tillbaka...

Här är en bild tagen bara nån timma innan jag aldrig mer hade både Alma & Doris vid min sida samtidigt.

Idag fick Ebba hälsa på en granne (som har hund själv och som verkligen älskar hundar) Ebba krööööp fram emot honom med svansen mellan benen och huvudet nästan platt i backen *ha ha* Folk blir helt förvånade när hon gör så, men det är ju bara Ebba. Sån är hon ju! Så gör hon ju också på alla hundar och valpar!! Jag lovar att hon kryper för 8 v valpar också *hi hi* I alla fall så kröp hon fram till honom och fick bli klappad och la sig på rygg och hade sig. Sen när jag började signlera att han nog klappar klart så var hon snabbt uppe och hoppade på honom för att han inte skull gå och glömma bort henne. Rävhunden... Hon har alltid en räv bakom örat...

Hundarna började med nytt foder för någon månad sedan och det är så skönt för då skiter Doris i början. De skiter ju alltid mer i början... Men nu börjar effekten avta och mängden har minskat och även henne benägenhet att bajsa *suck* Nu börjar hon att strula igen... I morse så lekte vi med tvättsvampen som hon hittat på parkeringen (vi sparar den där ute till nästa och nästa och nästa promenad) Då tog jag svampen av henne och sa: Gå och bajsa. Hon fattade direkt att hon skulle få svampen när hon var klar så hon ilade iväg och sket och så kom hon snabbt tillbaka och ville leka mer. Så det är alltså så man ska göra? Muta henne...