Doris & Ebba

Idag tog vi med några dummisar på vår promenad. Stefan tog Doris och jag tog Ebba. Jag slängde ut några och så skickade vi hundarna varannan gång. Ebba satt stensäkert fast när Doris gick ut. Vid något tillfälle så lättade hon rumpan och då var det jättelätt att få henne tillbaka. Jag ångrar så att jag inte tränat mer med henne... Men sanningen är ju också att jag inte haft någon att träna med och sen ingen bil, så de träningar som varit har jag inte kunnat åka på. Trist men sant...

Sen skickade jag ut Ebba på ett linjetag, men Doris drog i samma ögonblick så båda rusade på samma dummie. Doris tog den först, men så tog Ebba den och bara VÄGRADE att släppa!! Jag visste faktiskt inte att hon var så tuff och envis. Att Doris är det vet jag ju redan. Ebba hängde kvar och Doris slet runt henne. Till slut så trodde jag nästan att det skulle bli slagsmål om den där, men Ebba släppte till slut. Lite sur blev jag att Stefan inte har bättre koll på Doris. Men men. Nästa gång så får han ha henne kopplad tills han kommer på att han måste jobba han också och inte bara stå med händerna i fickorna ;o)

Igår var vi ut och körde lite uppletande. Doris gick som vanligt som en klocka. Ebba söker med hög fart och stort intresse, men byter om hon får chansen. Slarv av mig att glömma bort att hon gör det och bara skicka ut henne =( Nästa gång MÅSTE jag komma ihåg det.

Mitt under söket så kommer det en annan hund. Ebba skulle förståss fram och hälsa, men jag sa att här blir det banne mig inget hälsande när man har tjänstetecken på och morrade åt den andra hunden så att den gick iväg igen. Hundens husse kunde väl inte undgå att vi gjorde något så han gick raskt därifrån. (Rätt så bekvämt med täcke faktiskt...) När de passerat så skickade jag ut Ebba igen på söket och hon struntade helt i hunden och bara koncentrerade sig på sin uppgift. Så även om det gick dåligt att hon bytte så fick jag ett annat kvitto =)

Idag så drog vi ut till skogen och busade lite. Först sprang hundarna som galningar i ett gammalt traktorspår (med vatten i, därav intresset). De behöver verkligen springa av sig! Att träna när de är så laddade har jag gjort förr och jag lovar att det inte fungerar ;o)

Jag trampade upp en ruta som var kanske 50 meter bred men bara 20 meter djup.

Jag började skicka Ebba, men hon ville hela tiden dra åt vänster. Jag lade nänligen sista prylen till vänster och därför fokuserade hon hela tiden ditåt. Men när jag väl fick henne att titta i den riktningen som jag ville så gick hon rakt ut och sökte. Några lydnadsproblem: Hon ville söka vidare med apport i munnen och så kom hon inte in direkt på inkallning. Men vi löste det på ett bra sätt tillsammans och lite ringrostig får man allt vara!




Efter det var det Doris tur och nu jäklar. Så här går hon när jag tränar själv!! Jag lovar det är SANT! Doris gick på 4 skitsnygga raka skick. Något som I kan skriva under på att hon aldrig gjort när hon varit med ;o) Vad gör jag för fel? Det var så snyggt så att jag nästan fick rysningar faktiskt. Jag undrar varför det inte fungerat alls när R sökt av innan... Mystiskt. Blir hon så himla stressad? Eller är det... Ja här kan jag sitta och leta ursäkter... Nu vet jag att hon kan... Träna på med andra ord. Det är åtminstone alltid lite bra motion =D

Idag tog jag med båda tjejerna ut för att apportera lite. Lite synd var det att båda hundarna lämnade hjärnorna hemma i hallen...

När jag nu går med båda så bara stressar Ebba. Hon stretar frammåt och flåsar och flåsar. Doris blir sur och vrång och hennes livsuppgift blir att lugna ned hela ekipaget så hon stannar och nosar och nosar och nosar och nosar. Ebba och jag blir MYCKET lugnare av det *not*

Så efter en irriterande promenad så kommer vi då upp i skogen. Båda hundar var laddade till 200% så de fick springa lite innan det var dags. Nu var det juflera månader sedan som vi tränade apportering så jag hade väl för höga ambitioner. Hundarna kom inte ihåg någonting. Knappt sina namn.

Doris brallade iväg och jag efter och efter att ha frågat henne vad hon höll på med så var hon väldans lyhörd. Men hon visste inte vad hon skulle göra så den lyhördheten hade jag inte mycket för.

Ingen av hundarna kom ihåg vad en sidodirigering var. Inte ens Doris (som klockar det alltid annars) Nej nej. Springa springa och leta var det enda som var intressant och jag tycker att det är rätt så ointressant att träna på eftersom att de redan kan det... Dessutom så ökar det bara på självständigheten och minskar lydnaden att hålla på och jobba självständigt, så det är inget jag uppmunstrar.

Men annars så känns det som att jag har kört fast. Jag kommer inte på några nya övningar och jag lyckas inte stegra svårigheterna. Hur jag än gör så finns alltid mina fotspår där som hundarna får upp och så spårar de istället för att gå på en dirigering *suck* Jag lyckas inte lösa det där. Sen kan jag inte göra det svårare för då fattar de ingenting... Jag lyckas inte med det jag försöker med helt enkelt *blä*

Sen gick vi hem och vi var bra nära hemma innan Ebba äntligen stressade av. Doris hon fortsatta envist att nogrant och envist nosa på vartenda grässtrå som vi passerade.

Glädjande nog så är hundarna lite tillfredsställda så nu sover de gott!! (Det ser alltid så skönt ut)